Sist jag skrev så skrev jag att hemsidan saknat uppdateringar under denna vinter pga att det knappt funnits något roligt att skriva om – men inser att jag missat att Jan-Olof skickat in en härlig berättelse av deras vistelse där. Så här …. även om sent …njut av äventyr och härliga bilder. //Tommie
Great ski tour 2020
I år hade vi planerat för ett lite större engagemang i samband med Marcialonga. 2 veckor skulle vi stanna i Alperna men bara vissa fixpunkter var bestämda på förhand. Marcialong skulle köra , 4 dagar i Seefeld , några dagar ”någonstans” och som final 4 dagar i Seiser Alm med deltagande i
Moonlight Classic där.
Men allt blir inte riktigt som man tror – ibland blir det BÄTTRE 😊
Marcialonga
Lördagen gick som vanligt åt till vallaångest och skidtester i solen. Kul att träffa på en rad andra från klubben som är nere med andra grupper och vi hejade glatt på Mats, Göran, Tom mfl
Själva loppet … Ja, för dom som lyssat på Team Lager 157´s blog så vaknade vallachefen Marcus Laggar 0345 och insåg att det snöade … När inte ens de hann valla om riktigt bra så blev det väl än värre för oss som låg och sov sött tills väckarklockan ringde 0530 och först såg nysnön kl 0640 när vi traskade mot bussen till start. Så det blev ett mycket tungt lopp och lägg där till att spåren långa sträckor ,även långt fram i startleden, var obefintliga. I vår grupp hade vi de största manfallet hittills då 3 bröt loppet men trots det så var vi flera som förbättrade tiden mot förra året.
Trots att Per Ängsås inte var med i år så följde vi hans fotspår och arrangerade en ”blek kopia” av
hans ”after ski bankett”. Vi har nu varit 9 år på samma ställe och åtnjuter vissa privilegier under ansvar så som att nyttja köket och frukostmatsalen åt ett frossande i Italienska och Tyrolska delikatesser. Lokalt bubbel och vin och massor med godmat tills vi nästan trillade omkull.
Dagen efter begav vi oss till Passo Lavasse som bjöd på strålande sol och räls. Lite tröga spår men ack så fint. Debut för min nya skinskidor och trots bristen på syremolkyler på 1900 m så var det en ny upplevelse att ha perfekt fäste. Senare har de bara blivit bättre och bättre 😊
Vi fick 2 pass till i Passo Lavasse innan vi begav oss vidare till Seefeld. Vi såg givetvis till att det snöfall som var på väg mot Alperna inträffade när vi bilade och inte när vi skidade …
Nu ett liten nyhet. I Pozza di Fassa finns QC Terme. Har ni tid nästa gång – åk dit och njut av varma bad och lyx. Inte helt gratis (ca 50 Euro) men det är ett ställe där man stannar runt 4 timmar och efter 1800 serverades ”mingelmat” och dryck av olika slag. Men det var som ett romerskt bad i modern tappning och man klev ut som en ny människa.
Seefeld
I Seefeld hade det snöat en halvmeter när vi vaknade. Vi var 3 st i en liten lägenhet vars golvyta var lite svåranvänd pga av en utfällbar säng. Trots vår berg av bagage och skidor fick vi det att funka mha
diciplin … Sagolikt väder och vi skidade i områdena runt stadion , Wildmoos och Leutach. Här fanns allt från skitjobbiga uppförsbackar , livsfarliga nedförsbackar och fin plattstak. Strålande soool hela tiden. Hann prova någon mil skate och så tittade på världscuptävling i Nordisk kombination.
Seefeld har flera sammanhängande skidsystem och med turistkortet gick det fin-fint att börja
tex vi Stadion och åka hela dagen och ta bussen åter.
Vart hän …
Nu var det tänkt att vi skulle ta oss till Pfunds i västra Österike men enligt väderleksprognosen skulle det snöa massor där så varför åka dit då ..? Så vi lyckade boka av boende där kostnadsfritt och sen
kollade vi väderkartan. Toblach såg bra ut och googlande hittade vi ett boende som kunde ta emot oss. Så in med allt i bilen. Att packa bilen var ingen lite operation då vårt bagage gjorde den knökfull varje gång…
Toblach
Vi anländer till vårt boende tidig eftermiddag och inser att Toblach- Cortina i Wissma Ski classic just avslutats med skate. Vår värd står och lastar ur sina skidor för han har kört skate loppet precis innan vi kom. Vi hinner med en mil på skidor innan det blir mörk och det är väldigt fina förhållanden på Nordic ski center i Toblach. När vi senare kommer hem och ställer in skidorna i skidrummet ser vi en lagerkrans och tror in riktigt den tillhör värden då det i gästernas skidrum finns 20 par skidor och en riggad vallaverkstad.
Det var vår grannar som var ägare till både lagerkrans och skidor.
Vi googlar snabbt fram att Raul Shakirzyanov var vinnare och inser att vi har ett ryskt pro-team som granne. Blir ju inte bättre än att vi hamnar på en rysk segerfest med tillbehör så som Rysk hembränd vodka i sportdrycksflaksa gjord av farfar i Kamtjatka och gurka 😊. Raul kom etta och den mycket ”pratglada” Konstantin slutade som sjua. Dessa killar blev 2 & 3 i Vasaloppet Kina och även om de vassaste inte var med så
kan nog t.o.m våra bättre åkare få jobba för att hänga med. Kul att hamna i trevligt och celebert sällskap och även om deras åtehämtningsfilosofi skiljer sig något mot svensk så var de väldigt trevliga och vi hade superkul. Den ryska vodkan uppgavs var 60% men nog inte så stark trots allt.
Vi blev inte blinda och den smakade faktiskt gott 😊
Dagen efter festen – ja det var det var faktisk rätt städat även om den säkert fortsatte efter vi gått in till oss… så skidade vi tävlingsspåret mot Cortina. Till en början var spåren väldigt fina men ganska trögt före. Men vår vana trogen väldigt fint och soligt väder. Matsäck intogs halvvägs när den 16 km långa stigningen vänder och det blir utför. Tyvärr var det så trögt före att man bitvis stannade om man inte stakade även fast det var hyfsat utför. Det hade blåst och det var mycket barr och kvistar i spåren och efter de magiska tunnlarna blev spåren allt sämre. Tyvärr lossnar sten från taket i tunnlarna så det skar lite i hjärtat när man hörde hur det blev ”svartkrull” under skidorna där.
3 km innan Cortina var spåret stängt så vi skidade ned till Fiames , tog en fika och hoppade på bussen hem. Denna stannade sedan ungf 5 km från stadion , där vi hade bilen, och vi kunde hoppa på spåret för en sista tur innan dagen var till ända.
Kommande dag blev det ca 15 km då jag och Lena skejtade i stark blåst i området runt Sexten/Moos.
Det var svinjobbigt men allt uppvägdes igen av fint väder och vidunderlig miljö. Resten av den dagen gick i återhämtningens tecken och damerna tog bilen för att bli masserade. Själv tog jag en tupplur.
Sista dagen i Toblach var det lite ruggigt väder så vi började med en bilutflykt till Cortina där vi besåg lite sevärdheter som gamla Olypiahallen osv. Nej , kallt och blåsigt så det blev ett kort besök. Tja ,
då åker vi väl och tittar på hur det ser ut i Anholtz där skidskytte VM börjar om några dagar. Tog lite tid i bil men väl där var det full aktivitet att färdigställa för VM. Efter lite tillsägelser att vi INTE hade i presscentret att göra osv så hittade vi hur man kom in på själv skidområdet så vi kunde ta några varv i VM-spåren. Det är inte bara Solfagrarundan som har straffrundor och nu har vi testat Anholtz.
Nu riktiga proffs på att packa bil såg vi till att vi skulle få en tidig avmarch till Sieser Alm nästa morgon.
Sieser Alm
Vi kom i väg tidigt som planerat och med lite ångest men mest förväntan rattade jag bilen. Jag har varit två gånger tidigare där och vet att vårt hotel ligger lite spännande till. 6 st slalompister skall passeras med bilen… Behövs snökedjorna ? Kommer jag döda någon utförsåkare denna gång …
Allt gick dock som smort och vi fick vårt rum omgående så vi kastade oss ut i spåren. Vädret ?
Gissa ! Soooool så klart 😊 ”Berggeten” (Lena) ville givetvis upp , upp till Gold Knopf och 2077 m så vi gnetar oss upp i solen och jag känner att jag nog haft lite tid på höjd för det går ju utan allt för stor andnöd. På väg ned träffar vi Sanna som tillsammans med Åsa också tagit sig hit. Vi skall åka Moonlight Classic – vad är Dansa i Neon mot att skida i månljus ? Lena och jag skidar bort till race office i Compatsch för att hämta ut BIB och tillbehör såsom ”en liten rackare” grappa. Så en lätt runda på 25 km på 2000m blev det denna dag. Vi har ju nu faktiskt åkt skidor varje dag sen vi kom ned till Val di fiemme …
Lyxig tillvaro på hotellet så innan vi skall sätt oss till bords och få 4 rätters middag blir det SPA och Relax. Jodå man kan lätt bli beroende av sånt 😊 Vi sover sött som små barn denna natt precis som övriga.
Moonlight Classic
Vädret håller i sig och allt tyder på att fullmånen kommer sprida sitt ljus då inte ett moln skall vara att vänta. Dags att teståka och mentalt mappa tävlingens sträckning. Jag , Sanna och Åsa har tidigt bestämt oss för 15 km men Lena har tidigare surat lite då hon trodde hon anmälde sig till 30km.
Efter att ha tidgare åkt de 15 km som utgör 30km och nu de gemensamma 15km så är även hon tillfreds med att ”bara” åka 15km. Skidorna känns bra och 15 km förmiddags tur är en bra uppladdning följt av tupplur. Tyvärr kommer vi nu att missa kvällens 4-rätters men får en Pasta Carbonara tillsammans med hotellets andra gäster som skall tävla. Resten känner ni ju till.
Fylla bältet , på med tävlingdräkt och BIB – överdragskläder och i väg mot startområdet.
Skidtesten ger vi hand att skidorna nog är OK. Där träffar vi Sanna och Åsa samt andra i deras grupp.
Dags för start och det får gå som det går. Här skall inte hetsas även om jag råkar nämna KM för Sanna … Det är ju inte startfält alá Vasaloppet men det går rätt snabbt i starten då det snabbt blir nedför och sedan ett par backar. Så vi har fått rådet att vara försiktiga trots bara 3-400 åkare.
Men det går fin fint och efter att ha lämnat startområdets maffiga effekter med eld-puffar och annat pyro så är det måne,facklor och pannlampor som gäller.
Jag brukar ha svårt att hitta kompisar under tävling men får plötsligt en Rullskidåkare framför mig.
Under stridsropet ”fanculo svedese” gör jag mig till känna. Här ifrån ligger vi peppar varandra och växlar ömsom ledningen. Den långa stigningen mot högsta punkten går förvånansvärt bra och vi kunde nog gått i från många om det inte varit för att det var för trångt att köra om. Känner mig lite stolt att jag skliter i att diagonala den största delen och hela tiden måste försöka undvika att reta upp framförvarande genom att åka på deras skidor. Sen är det mest utför kommande kilometrar men några knixar får mig att saxa där Sanna pilar upp på sina skin. (hon har super braskin skidor kan jag konstatera då de utför går minst lika bra som mina vanliga skidor). Amatör som jag är stannar jag ju att dricka och får ett smile från Sanna som har med sig på ryggen och pilar snabbt förbi. Tycker det är lite fusk … Alltså Sanna kom några sekunder före i mål men jag har rader av bra förklaringar 😊
Först och främst måste man ju faktistiskt stanna och drick men 2 km kvar gick proppen och pannlampan slocknade. Sure, det var månljust och visst det fanns facklor men nu var det ju fullt ös medvetslös som gällde ( tillskillnad från den mentala bilden vi starten då det fick gå den takt de blev…). Var bara att försöka ta spåret närmast faklorna , kisa med ögonen och hoppas spåret var helt och höll mig kvar… sista nedförslöpan var riktigt läskig men så var det bara ett par uppförsknixar kvar och VAF … där kommer Sanna igen … hej hej , hej då … Såg nog några horn i pannan även på henne där men vi gick iallafalla 100% över målinjen – respect Sanna 😊
Strax efter gick Jacob Hård i mål och man kunde ju tro att han var där för att referera min och övrig SRK insats som kommentator för vinterstudion men han var anfådd på samma sätt som oss andra så
han deltog nog helt enkelt i tävlingen. Det var en skitkkul upplevelse och rekommenderar Moonlight Classic av hela mitt hjärt. Är 15 km för kort finns ju 30km och jag tror fler i vår klubb skulle kunna göra väldigt bra resultat där.
Efter väntade mat och dryck i ett varmt och gött tält. Bandet som spelade var ”lite” bättre än det band som spelar på pasta partyt i Cavalese … Här fick vi se prisutdelningen (brukar aldrig hinna i mål innan den sker …) och Åsa och Sanna fick en selfie med Justyna Kowalczyk som sopat rent på damer 30km. Sov som en stock den natten och var lite trött i spåret dagen därpå.
Sovmorgon och en apatisk 8km var allt jag mäktade med innan lunch denna dag. Lena och Kajsa var flitigare och till lunch sammanstrålade vi med Åsa och Sanna för Gulaschsoppa i solen. Hann sen in och fick se Falusprinten i Italiensk TV innan det var dags för SPA och 4-rätters. En sista dag återstår
nu och den blir den fina men krävande turen upp till 2077m. Ja, sen SPA osv förståss 😊
På väg till München får vi beskedet att vårt flyg är inställt… Orkan – flygplatsen stängd …
500 m kö till att få prata med Lufthansa om hur vi nu skulle göra … Men vi trixade och fixade lite och vips satt vi i en taxi till Hotel och med flyg hem kvällen därpå. Tja, sen var det roliga slut