Fy sjutton – VASALOPPET 2022
En mycket sen återkoppling från Vasaloppsveckan ….
Racereport Tommie: – Det har gått många veckor sedan Vasaloppet gick av stapeln och det tar ett tag att smälta intrycken av årets Vasalopp. Vasaloppet är ju på många sätt i alla fall för mig själv ”det” loppet där man verkligen vill prestera, det beroende på att man har många som man känner och mäter sig med som också kör loppet, vänner som följer det från sidan och via TV och sociala medier. Nu har jag åkte detta lopp för 17:e gången och visst känner jag mig nu ”gammal” när jag gått in i klassen H55 … det låter gammalt tycker jag, men visst kan man säga att man fått en viss erfarenhet längs vägen då jag gjorde mitt först Vasalopp på träskidor och tiden 10:40. Men erfarenhet väger väl inte helt upp att man blir äldre och inte är lite spänstig och vig som en 20 åring …. iofs vig har ju aldrig varit heller.
Detta år har med klubben på många sätt varit ett kanonår, dels har träningarna varit roligare då vi är fler tränare som hittat på många nya roliga upplägg, dels har klubben vuxit med massa nya medlemmar som givit energi till oss alla och dessutom har mina gamla skador försvunnit. Min egen träning har gått bättre och bättre … med samma gamla synssätt som tidigare. Ju mer mil jag nöter, ju bättre går det, bara åkt rullskidor och skidor, ingen styrka och lite SkiErg, många långa ja … kanske inte lugna pass men fokus på mängd.
Något annat som varit väldigt skoj är att sonen Fredrik och syrran börjat åka rullskidor och skidor, så det har blivit många pass med Tina, Frida och Fredrik … team Lindblom har vuxit. J
Inför årets vinter var jag väldigt laddad och taggad …vilket både började och slutade skit iom årets klubbläger i början av dec i Vålådalen. Man skulle vilja skriva en vådlig krasch i någon utförslöpa där man satsat allt var orsaken till ett besök till Östersunds akutmottagning men det var det inte …det var ett fall på platten i övning enarms stakning som slutade med ett fall på axeln. Det vart typ ingen träning alls på 4 veckor … men sen kunde jag i mitten av januari nästan köra obehindrat så jag kunde börja nöta mil igen.
Jag hade innan Vasan nästan fått ihop 250 mil på snö, så mycket träning på snö har jag aldrig fått ihop innan Vasan och förtjänsten är Ågesta och dess konstsnöspår som levererat kanonförutsättningar hela säsongen. Jag har också nyttjat spåret många tidiga mornar, start kl 05:00 … nästan alltid först i spåret. Det för att få ihop många 3-4 h pass …utan att jobb stör/hindrar träningen. Att få ihop vardag med jobb/ träning har detta varit nyckeln för mig i alla fall.
Så formen kändes stigande, och jag förvånade mig själv när jag körde DM att jag faktiskt kunde haka på med bra fart även för mig sprintdistans 10 km. Fick ett DM Guld och inte allt för lång efter de yngre förmågorna. Det var ett skönt kvitto … för inte alltför många veckor tidigare kunde jag inte röra axeln så detta kändes overkligt bra.
Sen gjorde jag med klubbkompisarna en kul insats att agera farthållare till Temu Virtanen, det var både skoj och hade bra känsla att här kunde jag kört på väldigt länge till …men vi gav oss efter 9 mil, mycket rolig dag på en fin stadion.
Sen närmade vi oss Vasaloppet, och skoj var det att sonen Fredrik bestämde sig för att köra med kort varsel. Så fokus innan vart att se till att hans och mina skidor preppades, vallar alltid själv. Vart ju tvingat att lägga på fästvalla på Fredriks skidor …och faktiskt han tyckte de funkade i alla fall i första backen. Själv vart det stakskidorna jag valde… vi gjorde glidtester med Karin och Claes dagen innan så vart tydligt att de gled bäst då. RAK7 gul profil … SkiGo med pulver på toppen …rillat med 1.0 fram 2.0 bak.
Men så Vasaloppsmorgon:
Normalt åker jag ned till starten 04:30 för att lägga ut skidor i startled 1 … men i år kände jag att den morgonrutinen skulle nog sonen Fredrik inte uppleva så positiv så i stället valde vi att åka ned kl 06:00. Jag var osäker på hur många skidor som skulle ligga framför mig, och till höger var det många par och led upptagna ..men längst till vänster kunde jag lägga ut mina skidor som numer 3. Tänkte om några kraschar framför mig så kan jag välja att gå utanför …står man i smeten …då är man fast. Kändes som en vinst att slippa köa tidigt denna morgon. Med facit i hand så var det ju väldigt bra att stå till vänster detta år då man slapp masskraschen.
Lika enkelt var det inte för Fredrik det var 500 meter kö för att komma in i led 5 och lägga ut skidor. Han fick tydliga tips att memorera vart han la ut sina skidor av mig …det är väldigt lätt att tappa bort dem sen när alla står bland skidspåren, men han grejade det bra, däremot vart det många toabesök innan vi 10 minuter innan start hoppade in i resp startled och önskade varandra lycka till …. Jag var orolig för hur han skulle tycka det var … var det för långt? skulle han fixa backen ..så mycket av min egen tävlingsångest landade på hur det skulle gå för honom, vilket jag tror var väldigt bra.
Väl 3 minuter innan startskottet så stod jag med skidorna på fötterna, redo och iskall inför startskottet. Det är inte det bästa när jag vet att det gäller att ligga på som en iller inför stoppet som blir in i backen, en garanterat dålig del för min egen del då jag aldrig är snabb på korta distanser… och ouppvärmd så är det en risk för livhanken att starta på detta vis adrenalinet bara pumpar Vad hade jag för mål med dagens lopp, första fokus var att överleva första backen, sen fanns det ett tydligt mål att nå topp 500, en önskan att nå pers. plac. 428 ..det var några år sedan. Sen finns det alltid ett hybrismål att nå topp150 som alla Vasaloppsmotionärer med ambitioner.
Skottet går och det går galet fort framför mig ..men jag lyckas hålla mig lite i rygg på framförvarande med maxpuls och gör ett ganska ok stargärde och går in i backen när eliten tagit sig över den första knixen. Väl inne backen handlar allt om att åka säkert för att inte riskera stavar och skidor och jag lyckas passera åkare och gör en bra backe utan att känna att jag gått på max och når toppen på 16:47 som 506.
Väl på toppen kommer alltid svaret fort om man vallat bort sig eller ej i den svaga utförsåkningen som skönt är belöningen att det nu bara är 87 km kvar …och här glider jag idag bra som många andra. Men ingen har bättre glid än mig vilket är väldigt skön känsla. Den känslan bibehålls då vi nu matar på i hög fart mot Smågan och hela tiden med tanken hur hårt skall man ligga på. Jag passerar ändå åkare hela tiden och hakar på bra ryggar så vips är vi redan i Smågan på 36:68 med en snittfart på dryga 24 km/h., med en känsla att det ändå går lite kärvt i spåren.
Känslan är god och jag ligger på och passerar Anders Moverare IKJ som gjort en bra start, väl in mot Mångsbodarna och passeringen så får jag två åkare runt mig … både Stellan och Martin Svanborg.
Stellan bombar på i fin hög stakning Martin som kör med fästa ser väldigt pigg ut och då känner man både känslor som fan, jäklar …jag får släppa dem vilket man helst inte vill … det är ju ändå en intern kamp inom klubben och hinner känna besvikelse och glädje vilka duktiga åkare vi har och försöker intala mig att de är ju faktiskt lite yngre än mig så släpp det och fokusera på ditt eget lopp.
Utför mot Eldris glider jag och Stellan bra och tror lika …för jag håller på att törna ihop med Stellan i slutet av utförsbacken …liten incident tror jag inte ens skulle fått gult kort för J. Uppför känner jag att både Martin på pigga ben i diagonal skapar lucka och Stellan hakar på och jag grämer mig lite och kämpar på i egen takt uppför … men märker efter ett tag att uppför är jag stark och åker förbi Stellan igen men Martin har på krönet fått en lucka på 150 m och försvinner sedan i kurvorna.
Nu är vi inne i den del när vi kommit halvvägs känslan är fortsatt god, jag tycker mig passera åkare hela tiden och roligt och mindre roligt för dem med elitväst är det när man passerar dessa och då vet man att man har något bra på G och i någon raksträcka tycker jag mig se Martin framför mig igen.
Det vet Ni …sådant stärks man av och väl in mot Gopshus är jag parallellt med Martin igen som nu får slita med diagonalåkningen …Vasaloppet är grymt och långt …det skiftar många gånger.
Väl in mot Hökberg så känns kroppen fortsatt bra … här har jag haft många tunga tidigare Vasaloppet, men nu trycker jag fortsatt på bra och det är egentligen straxt före Eldris jag känner att jag en period har lite tyngre period men väl förbi Eldris så kör jag det jag har kvar och det känns bara bra och passerar fler elitvästar bland annat en kändis Rikard Tynell….mäktigt.
Går i mål som 380 står det nu …sist jag kolla de var det 379 …de måste hittat en till J
Pers både vad gäller tid och placering 4.22.37 och ja placering 380 (herrar). 4:a i klassen herrar H55. Det tar tid att bli en duktig Vasalopps åkare i alla fall för mig, Fredrik åker i mål på dryga 6:40 och pratar redan om nästa år … det är en skönt kvitto.
För mig personligen är det ett väldigt roligt resultat för har nog trott att det inte skulle vara möjligt att göra personligt rekord ..då jag tycker mig tidigare år varit i bra form …
Ja det var mitt lopp det … ser man till klubbens resultat så var det väldigt skoj att stå i målet och se våra åkare gå i mål. Pratar tex med Helena som haft en magisk vasaloppsvecka med TjejVasan, öppet spår och ett mycket bra kört Vasalopp.
Det var mång som körde öppet spår och när jag tittat på resultaten så är det väldigt många PBn som slagit men också många återkopplingar att det var riktigt roliga förutsättningar med väder och spår.
Efter Vasaloppet har det sedan kört några lopp och mil ytterligare av våra medlemmar som Lofsdalen Nordenskiöldsloppet osv …men framförallt Ågesta. Ågesta som har varit nyckeln till så många fina prestationer. Nu stänger Ågesta på söndag natt 17 april, dvs man slutar underhålla spåren.
Vill med denna långa återkoppling bara säga att det går att förbättras även om man kan känna att man ibland känner sig liiite gammal och stel. Kan jag så kan alla!!!!
Har Ni någon racereport …så tveka inte att skicka in den … alla har olika upplevelser och historier som kan ge kraft och erfarenheter till oss alla.
Så nu startar vi rullskidsäsongen