Nu har vi stängt Vasan för denna gång, ett Vasalopp som har lika många historier som åkare och det är lite som ett antiklimax skillnaden då stunden före och efter loppet. Loppet är ju så väl förankrat i den svenska folksjälen så även om synen av den stora folkmassa som står på startlinjen imponerar så är det också mäktigt att uppslutningen i alla TVsoffor därhemma ramar in detta till en gemsam folkfest utan motstycke. Förväntningar oro hopp och fötvivlan skall övervinnas för att i den egna kampen försöka nå sina egna mål att ta sig de 9 milen till Mora, det är loppet som driver mig och många att vara som bäst just då.
(Notera Martin i backen)
Hur var det? hur gick det? Vad hände?
Detta blir en kortfattad summering av hur det gick för några av våra åkare i klubben och loppet i sig, men som sagt det finns sååå många hisorier och tveka inte att dela med Dig av din upplevelse…för det är skoj att ta del av Era upplevelser och prestationer.
Innan vi kommer till starten så vet alla som åkt att själva, en stor del av loppet är all logistik innan till att just stå där. Själva började det redan dagen innan med glidtester och vallanojja. Tester gjordes i Risberg där Elin, Helena, Tina, Classe, Karin och jag körde några vändor för att konstatera att vi hade ganska jämnt glid innan vi fortsatte mot köernas mecka. Bara att hämta ut nummerlappen var en kö på ett par hundra meter i sälen men skoj för man hittar alltid andra som skall åka och då roligt att fråga hur formen är och svaret är som alltid – Nä jag är inte riktigt i form, sjuk skador för lite träning brukar vara svaret, få som svarar – Jag är i kalasslag.
Väl nummerlappar så var det nu dags för laddning och kvällen vart kort och morgonen tidig då klockan ställdes på 3 för lite frukost innan Tina och sonen skjutsade mig och Helena ned till start, och här kan man ju undra om det är vettigt att vara på plats 4 h innan starten smäller. Men det är så att ju längre fram man står ju mindre behöver man stå bort tid uppför i backen och om jag får vara lite generalist så är de flesta i klubben galet tävlingsinriktade men hur galna och seriösa bevisas denna morgon. Som jag skrev så närmade sig Helena och jag startgärdet kl 04:00 och till en början så såg det ut som vi kom först, det såg helt tomt ut. Men bakom krönet ned mot startled 1, 2 och 3 så var det en radda åkare som redan köat in sig. Helena gick till sitt led och jag ställde mig väl bland de 50 talet åkare som stod och köade framför mig i startled 1. Ställde mina grejer i kön och gick sedan framåt för att se vilka tokar som stod framför mig och visst hittade jag Carl tilldammans med Classe något längre fram och så nästan längst fram också Anders…..vilka sköna galningar tänkte jag och det roliga är att här får man nu köa i 1,5 h för att sen kunna springa in och lägga ut våra skidor och det är inte så trist som det låter utan man hinner snacka bort den tiden rätt fort, särskilt som vädret var kanon … lätt snöfall, vindstilla och en 9 minusgrader. Som sagt tiden försvann fort och vi kunde lägga ut våra skidor längst fram i mitten direkt bakom eliten.
Så nu dags för nästa köande som handlade mer om toaköer och någon stans att vila, och vi hann vila någon timme i tältet innan obligatoriskt toaköande avklarades och sen …… var man redo för start.
Detta var min 15:e start och ett lugn infann sig faktiskt i alla fall innan starten gick, och att sen rivstarta igång en gammal kropp över startgärdet är kanske inte optimalt men det är sådant fokus på att ha koll på att jaga ryggen framför samtidigt att ha koll på vad som händer runt om för att undvika krascher. Väl in i backen så var vi inte många meter bakom de främsta, skymtade Carl på vänster sida och vi hade tagit några elitåkare redan på startgärdet. Sen börjar backen och här märks det att ligga långt fram så flyter det på bra med fart upp i backen och är det något vi är bra på i klubben så är det att knäcka backar …. Masmoträningen ger resultat. För väl uppe för backen hade vi häng på tätklungan och helikoptern och det är en härlig känsla att sen mata på med stakningen utöver myrarna bland alla andra och det var en härlig känsla. Tror jag kom ifatt Martin efter Smågan och hade en bra känsla i loppet men Vasan är lång och straxt innan Risberg så fastnade/tvärnitade ena skidan i gel eller sportdryck så efter det dog väl både mina skidor och jag under ett antal mil.
Men om vi då har fokus på våra andra åkare så är det så skoj att se att både Carl och Anders var med i tätklungan till Risberg och Carl kunde göra sin bästa Vasa och gå i mål som placering 200, helt galet bra och nu inte långt från målet att vara topp 150. Anders visade att farten fanns där men att allt för många sjukveckor vart för tungt lass att ha med. En som hade en väldigt fin resa var Stellan växt i loppet och plockade placeringar hela vägen och visst var det tungt när han lätt stakade förbi mig själv i mitt djupaste mörker knappt halvvägs … men så kul att vår ungdom utvecklas på detta viset…han är stark och blir bara starkare. Även Martin passerade någon stans och gjorde ett kanonlopp och var klubbens andra åkare i mål.
Tyckte alla passerade mig ett tag och funderade på när våra tjejer Elin Helena och Karin skulle passera mig för de gjorde fantastiska lopp alla tre och faktiskt klubbens bästa prestationer placeringsmässigt någonsin likt Carl på herrsidan. Elin landade in som 34:a av alla tjejer vilket är klubbens bästa placering av alla Vasalopp och Helena straxt efter på 48: e plats.
En annan åkare som jag verkligen måste lyfta till skyarna är min tidigare gympalärare Göran Hillgren som nu äntligen börjat staka lopp …. som jag tjatat på honom 😉 Han glider in som 2:a i H60 klassen hur roligt är inte det.
Själv vaknar jag och mina skidor till liv när det är dryga 3 milen kvar och kan glida i mål topp 500 och samtidigt som man just glider i mål funderar man på ifall man är nöjd eller inte…..nådde man målet man månader kämpat och slitit för. Personligen nådde jag inte topp 300 men glad att vara kvar i led 1, kan bli något mer Vasalopp med andra ord. Ser jag till klubbens resultat så har vi gjort klubbens i särklass bästa Vasalopp på både på dam och herrsida placeringsmässigt och deltagarmässigt. Så som coach är jag nöjd och glad vad Ni har presterat.
Åkte förbi Vasaspåren veckan efter loppet och lika tomt som spåren var av åkare då kan det känslomässigt kännas att landa i vardagen igen.
Men jag vill att Ni också funderar vad som varit viktigt med Vasan och då tror jag många av Er ändå svarar resan dit…och då menar jag såklart inte bilvägen dit utan all träning och gemskap vi haft fram till detta slutmål. Tänker på alla roliga träningar, läger, tävlingar och Vasarullen min favo….där vi möts och kämpar med varandra, ett sjukt taggat gäng är vi … det är sann glädje det.
Uppdatera gärna vår facebooksida med upplevelser och händelser av Din Vasaupplevelse.
// Tommie
