I Falun med bröderna Tynell
Så var lägret med bröderna Tynell över, ett läger som planerats utifrån att vi skulle få åka mycket rullskidor med feedback under och efter passen. Detta visade sig vara väldigt nyttigt då man fick samma återkoppling åter om igen när man vart trött och föll tillbaka i gamla synder.
Men vi tar det från början … att komma iväg från Sthlm var inte det lättaste då tåg och biltrafik var hemsk. Dessutom hade väl klubb bussen lite att önska, då jag redan dagen innan lyckats haverera fönsterhissen på chryslern så att jag var tvungen att tejpa upp sidorutan.
Vi vart 15 st som åkte upp 4 tjejer och 11 killar….ett taggat gäng som inte vek ner sig under de tunga dagarna.
Väl i väg tog det inte lång tid innan tejpen gav upp och vi vart tvungna att stoppa för snabba tejpåtgärder för att inte bli urblåsta.
Men upp kom vi, och möttes av Rikard som visade och informerade om morgondagens uppgifter. Stugorna var gemytligt små och med stor gemenskapsfaktor. Vi stupade väl mer i säng och laddade för långpass nästa dag då klockan han bli ganska mycket.
Fredag:
Frukost i stugorna sen in i bilarna för avfärd mot dagens första pass. Fokus stakning med filmning av Rikard och Daniel på cykel. Parkering och på med utrusning och sen rull ut på cykelväg mot Borlänge. Det var tokvarmt redan innan start och det kändes värre ju längre passet gick då det varmare ju högre solen steg.
Yngve förnekades sig inte utan drog iväg i sedvanlig ordning och satte tempot för dagen. Det tog nog musten ur alla och vi undrade nog hur vi skulle orka några fler pass. 🙂
YNGVE: -Som kommentar till detta tyckte jag att jag stod still uppför. Det finns ju någon typ av minimum fart innan det blir pinsamt. Jag tyckte jag var rätt nära den och Rikard hade kunna gå bredvid och filmat. Inte nog med det. Cykelbanor i Falun som beskrivs som lätt kuperade är för stockholmare mer som berg. Efter några hundra meter började det stiga uppför i ca 1.5km. Den något sega känslan blev ju inte bättre väl uppe. Fick rätt ok feedback från Rikard i uppförstakningen.
Cykelvägen fortsatte med ständiga backar upp och ner. Värmen blev värre och värre och det började närma sig 30. Efter en stund kom Daniel förbi och vi började prata lite om plattåkning. Ny filmning och Daniel försökte få mig att räta mig mer. Efter ytterligare några repor med tips från Daniel så fick jag ett ”ser bättre ut” från Daniel. ”Bra” kanske finns men med lite träning.
Vi fortsatte framåt i lite spridda grupper och vände tillbaka efter ca 15km. Det flesta var riktigt slitna efter återkomsten till bilarna. Värmen hade tagit hårt på samtliga. Själv undrade jag hur man skulle orka med helgen efter detta pass.
Men lite lunch med kändis spotting (Sanna Kallur) åter på Lugnet gjorde att vi fick tillbaka energin
inför eftermiddagspasset.
Efermiddagspasset
Alltid nyttigt att få saker och ting upprepade speciellt från en elitåkare. Intervallerna skulle köras i små grupper om 3 där vi körde 10, 8, 6 och 4 minuters intervaller. Vi filmades och bevakade av bröderna på cykel. Kul träningsform där alla höll riktigt bra fart. Vårt eget tåg vart omblåsta av de pigga snabbrullandes ett flertal omgångar. Frustrerad av det så glömde jag bort morgonen tips från Rikard att åka bredare med skidorna. Bra tänkte jag …. men när han för 3:e gången på kort tid påminde mig om samma sak .. Skrek jag framåt på Pelle …. Tänk på det !!!! Tror Pelle gick på det för en stund innan han förstod att jag skojade med honom.
Just detta tycker jag var väldigt givande, att få återkoppling när man börjar falla ihop teknikmässigt. Men märkligt hur lätt det är att falla tillbaka i gamla synder.
Sista intervallen när det var som mest powertryckte Emil av din stav i ett staktag så att Tomas som bevittnade händelsen vart riktigt impad…inte vanligt att man drar av den en decimeter under stavhandtaget. Men Emil är stark … vilket han bevisade senare under de korta intervallerna. Tror han säkert klarar 100 chins.
I mål vart det ett kort dopp i en väldigt grund sjö, varmt i vattnet och skönt att svalka av sig vägdammet.
Efter passet och middag fick vi se videoupptagningarna från Daniels filmer från cykelstyret. Det var mycket givande att se och också ta del av vad Rikard återkopplade till var och en.
Kvälls aktiviteten blev promenad uppför Falu hoppbacke. Det måste varit 5635673 trappsteg, svettigt och vackert på toppen dock samt en givande historielektion av Carl om gruvdrift och Faluns sevärdheter.
Lördag:
Teknikträning diagonal var ett skönt avbräck till all stakning. Balans position och armpendel övades utan stavar. Sen med stavar och måste säga att jag nog aldrig kört så bra diagonal på länge 😉 Rikard var en MYCKET bra lärare med vår grupp. Jag tror varje åkare fick något att tänka på. Åka stort, få med en tung armpendel , bra aktivt driv i frånskjutet och tungpunkten näsa knä tå, dvs balans på en skida är mycket det han inpräntade i oss. I vår grupp fick Linda och Maria denna övning att se lätt ut …vilken den inte var.
Sen körde vi 100m sprintar 2 och 2, här var det skoj att se vilken frekvens alla hade. Anna Jorgrenius bombade på utav tusan så självaste Daniel Tynell vart impad. Kul att vi sedan fick hetsspurta med Rikard, jag kan säga att frekvensstak har fått en ny innebörd, jäklar vilken frekvens han hade …. dock var inte Emil eller Carl långt efter, starka grabbar det med.
Efter det var det nedrull som gällde, det var ju lugnt en stund innan vår dansk Jens började rycka …. vilket han gjorde flera gånger under lägret. En utbrytning som måste fångas in…så vart det med den nedrullningen…..jag är så besviken 😉
Lunch på Lugnet och sen såg jag fram emot mitt önskepass …myrlöpning. Man har ju sett Elofsson bomba runt i myr och jag har alltid velat testa. Vi åkte till en stor myr någon mil utanför Falun. Jäkla härlig känsla att doppa dojorna i myrvattnet, inte smutsigt som jag trodde.
Men skulle vi köra ett uppvärmningsvarv på 2,5 km ….efter en var jag död. Jag tror ibland att jag är vältränad … men vad är då inte mina klubbkamrater. Jens, Emil, Maria, Elin, Linda, Yngve, Stellan och inte minst Lill Jonas flög fram över myren. Men sist var jag … vet inte om jag kan skylla på att jag faktiskt oftast slukades av djuphål och snubbelgrenar, nej det tog musten ur mig och jag vart grymt trött och nöjd.
Det kan tillägas att myrlöpning inte betyder lerig utan bara blött vilket är skönt när det är varmt. Det jobbiga är att man aldrig vet när ett steg bär eller bara sjunker under eller ännu värre man sjunker ner till midjan.
Yngve: -Själv älskar jag att springa i skogen och även om spring formen är dålig så var det en riktig rolig träningsform.
Det kanske inte är toppen alla tider på året. Daniel berättade att han varit ute med just Elofsson en sommar. Så fort han stannade blev han attackerad av bromsar och annat bitandes flygetyg. Enligt Daniel var det inget kul så han gick hem 🙂
På kvällen gick vi på stan, i Falun så var det lämpligt så att det var kortege med gamla bilar och nöjesfält på torget.
Det vart en öl för de flesta som hade åldern inne, men bara en varken mer eller mindre.Har för mig att vi pratade en hel del rullskidor under kvällen 🙂 På hemvägen så var barnet i gänget Maria, tvungen att åka den värsta åkattraktionen och hon fick med sig de andra småttingarna Lill Jonas och Anna. Själv ville jag behålla den goda öl jag druckit.
Söndag:
Hemlängtans pass 2,5h
Vi fick sträcka ut ur Falun genom villaområden för att sen komma ut på mysig krokig väg. Emil lyckades dra av stavspetsen denna gång och såg lite olycklig ut när han återigen fick en bananstav som lånestav. Det skulle vara A1 … vem tror ni drog iväg …. Jo rätt Yngve drog iväg men Linda hakade på … så var vi igång.
Yngve: Vi hade kryssat genom villaområden en längre stund jag ”drog iväg” genom att rulla nedför den första backen. Det var precis lagom motlut för diagonal så jag sparade stakningen lite för att inte vägga på hemvägen vilket jag viste skulle bli tung motvind. Det tog ju inte lång tid förrän man hörde det bekanta huggandet av Tommies stavar bakom och vem börjar rycka i backarna om inte coachen själv. A1???????
Det blev en mindre skara som tog en extra sväng in på en liten väg. Riktigt fint men jobbigt. Började krokna lite så Stefan och jag körde ihop och försökte hålla anständig fart. Vi tappade inte mycket förrän vi kom ut på cykelvägen igen. Det var väl Tommie som ökade farten som vanligt 🙂
Rikard väntade in oss innan vi tog dom sista 9km hem. Grym motvind och Rikard fick klyva vind i täten. Tommie gjorde ett försök men insåg nog efter en stund att det blåste rätt hårt och kom glidande baklänges igen. Rikard visade sin kapacitet på slutet genom att bomba ifatt täten efter att väntat in alla på sista krönet. Själv hade man punka på det mesta.
Kul att så många testade att köra tröga hjul på detta pass. Elin och Maria gjorde nog sina längsta pass på trögskidor
Lite kändis spotting igen då vi mötte Julia Svan sista km på rullskidor. Har instagramat med henne efter lägret och …jo hon tycket vi höll bra tempo. 🙂
Trötta och glada kom vi åter efter 44 km. Sen snabbt hem dusch städ och lunch. Hemfärden började och vi kom väl några meter innan Chryslerna släpade ett rostigt avgasrör i backen delar av vägen hem.
P.S
Chryslern trött och sliten liksom vi, men vi är tillskillnad bilen mer taggade än någonsin. Det är skoj att vara på läger med alla och känns tomt när man är åter i vardagen. Men vi har haft skoj och lärt oss mycket och taggade att träna vidare.
Bröderna Tynell känns jätteskoj vara med och att vi fått så många tips och trevlig tid med dem.
STORT Tack till dem.
Tommie/Yngve