Vädret var sig inte riktigt likt då vi åkte mot Uppsala för att delta i den 7:e deltävling av 8, brukar ju alltid vara sol och varmt. Vi fick ihop ett stort gäng som skulle köra imponerande då molnen låg tungt och vinden friskade i ordentligt och 4 grader gjorde att det mer kändes vinterlikt. John Tom Anders Micke Lasse Stellan Erik Romain Jag och Tina Maria och Helena. Kunde varit fler då Linda fick kasta in handduken pga feber och Johan pga ryggproblem.
De flesta var i god tid på plats, men vi saknade Erik med Maria och Helena …. undrade vart de tog vägen ?!?? De hade kört fel och dök stressade upp minuten då starten skulle gå, inte lätt att navigera med två kvinnliga kartläsare och dessutom en virtuell kvinnlig kartläsare som fick ta mycket av skulden. Så en viss förståelse för Eriks situation just då … men tävlingsledningen Samuel sköt upp starten några minuter, så inga problem.
Starten gick …. vilket börjar med en snäll uppförsbacke. Alla väl samlade även om det drogs ut, men det som verkligen stack ut i denna start var att Johm ”Hulken” som pånyttfödd efter Torsbylägret då lite ”tyngre” utstrålning bara försvann från tätklungan som en kanon. Har faktiskt inte sett något liknande, tror han tog alla på sängen då klungan bara lät honom försvinna kändes det som eller inte hade en chans att följa.
Själv kämpade jag mig in i loppen efter en trög första km och kunde ansluta till Micke Anders och Graas i den jagande klungan. Men sen sprack klungan upp och det var bara Graas Anders och jag som vart de som jagade den undflyende Hulken. Men det vart inte mycket att jaga, han försvann och kunde starkt ta hem segern med en imponerande marginal.
Vår klunga fick göra upp om övriga pallplatser och det kändes ju bra att när bergskungen Anders tryckte på i banans längsta uppför med mig som ett plåster i rygg, fick Graas att släppa lucka, så stod det klart att vi skulle få göra upp om silver och brons. Med en tidigare spurtduell i minnet från Vålådalen så kunde jag även denna gång ta hem denna spurt …. vilket man glädjas över i det korta perspektivet då jag är övertygad om att Anders, om han håller sig frisk kommer ha en rolig vintersäsong framför sig.
Har dålig koll på hur övrigas lopp var mer än sett deras målgångar och Helena utmanade sig bra och kämpade på bra runt banan och var först i mål med Maria som tvåa.
Kul att se alla bomba in i mål …särskilt Eriks spurt, såg bra ut.
När vi skulle hem fick Erik chansen att guida oss till en bra MAX restaurang då vi inte visste vad han menade för någon…. förstod inte riktigt varför han då valde att ligga sist i bilkön 😉 …men efter att Anders manat fram honom fick vi en halvtimmes rundtur i Uppsala utan att hitta något att äta.
Men det löste sig tillslut 🙂
Tack Uppsala Vasaloppsklubb för toppentävlingar
med Samuel och team
//Tommie