Huddinge – Valdemarsvik 23 mil på rullskidor

Huddinge – Valdemarsvik – 23mil 13 h en kamp mot det mesta men kanske inte mot det jag tänkt mig.

Att åka lång på rullskidor är något som jag roat mig med många gånger, det är vackert att åka genom Sverige och det blir ofta ett lite av ett äventyr då det alltid händer något oväntat på dessa resor.

Denna gång vart resan den längsta jag gjort på en dag, ett val som mer berodde på att jag inte hittade något annat boende än just i Valdemarsvik. Tanken var att jag skulle mot Oskarshamn där Tina har sina föräldrar boende. Dit är det väl typ 30 mil så min första tanke var Söderköping som är halvvägs men iom att det inte fanns boende sneglade jag åt Valdemarsvik … dit var det 20 mil enligt googlemaps …. Långt tänkte jag …jag har kört långt förr men aldrig i närheten av så långt …men skall man utmana sig själv så måste man ju våga lite mer. Så bokade boende där.

Iom att Tina tyvärr skulle åka bil till Oskarshamn och inte skulle åka med mig på cykel denna gång så fick jag packa lite ryggsäck, tänkte att när jag kommer fram i Valdemarsvik typ 18-19 tiden på kvällen var väl tanken så skulle det vara trevligt att klä om och gå ut på stan och äta lite gott på sommarkvällen. Så lite ombyte och finkläder packades i en lite ryggsäck samt jag utöver det hade vätskebälte och midjeväska…. alla tre enheter satt helt ok när jag på morgonen startade kl 07:00 glad som tusan och förväntansfull hur detta skulle gå.

Morgonen vacker och varm och jag körde mot Skanssundet-Mörkö på mina nya rosa elpex 2:or, de gick stabilt och rullade …. Men hur fort?…. vart lite bekymrad då jag ett flertal gånger kollade på GPS klockan och såg att jag snittade 18 , 17 och sen 16 Km/h … tänkte då att mitt tidschema spricker redan innan jag passerat Tullinge … men insåg då att jag kikade på aktuell fart, slog om klockan till snittfart och såg att jag höll straxt över 20 km/h och kunde andas ut.

Resan ned mot Skansundet är sjukt fin, grymt lycklig och stakningen kändes lätt, särskilt som jag nu kör med 8 cm längre stavar. Finns några fina utförsbackar på denna etapp och att krypa ihop i störtloppsställning på 2:or och känna farten bara öka är såååå nice. Mötte en tjej som var ute och gick stavgång …vi morsade glatt på varandra … så där som vi med stavar var ett team och morsar på varandra lite som motorcyklister.

Väl framme i Skanssundet fick jag vänta på färjan en stund då kom två cyklister fram och det visades sig att en av dem åkte rullskidor och hade också kört Gålörullen förra året. Han undrade om jag var ute på långpass och vart jag skulle … ja sa Valdemarsvik …. Han sa det var långt … ja sa jag med viss osäkerhet i kroppen tänkte jag samtidigt att varför man säger vart man skall …. Jag kunde lika gärna säga att jag bara är ute och tränar lite för att slippa bli idiotförklarad … för det blir man många gånger beroende på vem man pratar med….men denna cyklist var nog lite som jag då han själv var ute på långpass med cykeln.

Väl av färjan skulle jag bomba vidare mot Nyköping, men kom inte många meter innan jag stapplade till och knäckte min egen stav med rullskidan. Snopet stod jag där och funderade VAD GÖR JAG NU, skulle resan sluta efter 3,5 mil??? Ringde Tina för höra ifall hon kört hemifrån …ringde många gånger innan hon svarade, hon tankade bilen i Huddinge…. Jippi. Berättade vad som hänt och hon kunde hämta reservstav så jag skulle kunna fortsätta men nu fick jag vänta 2 h. När jag satt där och funderade medans jag väntade på staven så hade jag planer på att jag skulle åka med henne en bit så jag tog in de 2 h jag förlorade …men ångrade mig för då hade inte resan blivit som den var tänkt.

Vart så glad när Tina dök upp, vi fixade staven och sa hej till varandra och nu kunde jag starta min resa igen. Tänkte att jag nu skulle vara framme i Valdemarsvik runt 20:00 det är bra det med, då börjar det säkert bli lite drag på stan så inga problem, tänkte också lite att nu får jag inte köra av en stav till för då är det kört inga livlinor kvar. Åkte över Mörkö, Trosa och Vagnhärad fina vägar med bra asfalt, sen vart det nya delmålet Nyköping 4 mil kvar dit. Då började det bli varmt och en tilltagande motvind gjorde att de 4 milen vart tuffa och känslan att Nyköping vart som en liten oas med en hägrande Hamburgare på MCDonals vart allt påtagligare. Nyköping var också tänkt som att här har man kört halva sträckan … så länge man inte ens har kört har kört hälften är jobbigt mentalt. Lyssnade samtidigt på herrarnas linjelopp i lurarana tror de skulle köra 22 mil … kändes lite som jag. Fram till Nyköping kom jag och en skön känsla var det att nu kommit halvvägs trodde jag.

Bic Mac & Co satt fint, tog plusmeny 5 kr också tyckte jag var värd det. Planerade nu fortsättningen som skulle gå över Bråviken, tittade på googlemaps och det såg ut som man kunde åka över Tuna och ned till Färjeläget Säter. Stärkt av maten kunde jag åka på med bra fart … den som åkt här vet att det är ganska backigt över Kålmården…. Så min planerade väg över Tuna såg ut att bli mindre backig än att åka över Jönåker och ned.

Bombade på fint i de backar som kom emot mig med viss ansträngning och väl upp kändes det bra att nu kunna rulla ned mot färjelägret … följde skyltarna mot färjan … höger vänster höger …man fan ….grusväg, tvärnit här gick det inte att åka hur mycket jag än skulle ha försökt. Kollade kartan … Nej insåg att det bara fanns ett alternativ och det var ned mot Jönåker igen dock lite närmare …men här tappade jag 1,5 mil direkt. Kan erkänna att det inte fanns något positivt att rulla ned mot Jönåker …var nästan förbannad … men vem fanns det att vara förbannad på, tänkte positivt… nu får jag ju åka lite mer idag och dessutom får jag än mer backar och faktiskt när jag återigen tog mig an bergen så var jag lite glad när jag kände ur bra det gick att även ta dessa backar. Har ju cyklat åkt rullskidor med Tina här förr och då stannade vi precis här för då Tina  ”ruttnade” och sa – att Du alltid skall överdriva allt …. Men vi kom vidare även då, då vi tog en lugn promenad uppför här. Denna gång gick det riktigt bra uppför och jag var nu på glatt humör igen och inte långt kvar till färjan. Om ni har åkt utför/uppför backen till färjeläget vet att det är en hyfsad backe där, stod på fint utför den …kände mig väldigt trygg på mina nya rosa hjul och när det var dags att bromsa så var det lugnt och fint … kunde enkelt svänga in till cafét och se färjan precis lägga ut. Struntade i det då jag tänkte käka något här också då klockan började bli mycket insåg att min kväll i Valdemarsvik skulle bli sen .. nu snare 23:00 … det fanns bara mackor, vart 2 köttbullemackor med rödbetssallad. Medans jag åt så gick färjan hela tiden, tänkte bra kan ta det lugnt och hoppade en färja och kollade hur långt det var kvar… 30 km till stegeborg och nästa färja …funderade också på att det kanske hade varit bra att åkte med Tina en bit …nu kändes kvällen i Valdemarsvik körd, dessutom började mina batterier i telefon dö och ringde till stugvärden jag bokat boende om det var OK att jag kom klockan 23 …det var lugnt, nyckeln satt i stugdörren vilket kändes lättande.

Kom över med färjan till slut för de hade lagt om tiderna till kvällstid som jag satt och åt så losade en halmtimme till … men jag skulle ju vara framme innan midnatt i alla fall tänkte jag och det var en ljum kväll så var inte allt för deppad för det inte var så långt kvar 65 km … tänkte jag positivt… bara att räkna ned.

När jag närmade mig Stegeborg på ödliga vägar tänkte jag plötsligt paniktanken …tänk om färjan stänger för kvällen …när gör de det i så fall??? Tänkte kanske 21 …i så fall såg jag på klockan att jag nu var tvungen att öka, vilket jag gjorde. När jag passerade de sista kilometerna såg jag att det var en resa på sekunden för att hinna …. Som tur var det utför den sista km så kom in med någon minuts marginal …då visade det sig att den faktiskt gick fram till 23. En kille med sina barn kom fram och frågade om jag tränade inför Vasan …jo sa jag … men andra lopp också … Marcialonga, Birken och Årefjällsloppet sa jag …men jag sa inget om att jag var på väg från Huddinge till Valdemarsvik…vill ju inte framstå som en idot.

Väl över kollade jag googlemaps 38 km kvar, skulle kunna vara framme till 23 tiden. Stakade iväg …bara sista biten kvar nu tänkte jag glatt. Körde höger, vänster där jag skulle in FAAAAN grusväg igen …. Snabbt upp med telefon kollade …. Kollade igen …nä det går inte måste snudd åka hela vägen upp mot Söderköping men herregud det är ju typ 2 mil till. Funderar på vad jag skall göra …skall jag försöka hitta boende i Söderköping istället ???? När jag står där och funderar mörker inser jag också att det börjar skymma men det är fortfarande varmt, ser också att det lång bort ser ut som det drar in mörka moln med regn. Velar och inser att jag inte har mycket batteri kvar i telefonen och det är inte mycket annat att göra än att köra mot Söderköping och sen vidare mot Valdemarsvik…varje stavtag INTE en meter närmare målet.

Kör nog en timme och ser att de mörka molnen drar in över mig och inser att det nu när solen gått ned skymmer väldigt fort, men tänker samtidigt hur mörkt kan det egentligen bli !?! … borde ju inte kunna bli så farligt mörkt en sommarkväll i början av Augusti men för varje bil jag möter blir jag bländad så jag knappt ser något och än mindre lär de se mig då jag varken har någon reflexväst eller än mindre någon pannlampa. …. Kommer dock på att hjälmen min har en lampa i nacken som blinkar rött, känns skönt att starta den så att de som kommer bakifrån ser mig lite. Men kan lova Er att det blir skitmörkt .. denna tid på året.

Tina ringer och undrar hur det gå iom att det nu är mörkt ute, jag svarar att det börjar bli svårt att se men att jag tänker fortsätta mot Valdemarsvik och måste sluta prata då batterierna telefonen står på 13 % . Väl framme vid vägkorset till väg 210, kollar snabbt googlemaps 38 km kvar till Valdemarsvik och klockan är 23:00 inser att jag inte kommer nå mål innan 24:00 utan långt efter midnatt …men vad göra jag börjar staka mot Valdemarsvik och nu får jag inte hjälp av det lilla kvällsljus jag tidigare haft utan det blir snarare kompakt mörkt och det enda jag egentligen ser är strecken i vägkanten. Man får då verkligen försöka tänka positivt, jag ser ju i alla fall vägkantsstrecken.

Många bilar möter mig och jag är orolig att någon skall köra om framförvarande bil och möta mig i vägkanten och nu börjar det regna och då blir det om något än värre….man kan säga att jag inte ser något. Tänker lite på klubbens slogan Skoj, Säkert, Stenhårt … och inser att jag inte når alla värdeord….stannar dock vare gång jag får möte och väntar tills de passerat.

Men till slut så går det helt enkelt inte att hålla fart i åkningen så funderar på vad man kan göra, det enda som vägleder mig framåt är ju kantlinjer och tänker att ute på E22 är det ju kraftig målade linjer…funderar igen på säkerhet … kollar kartan igen … funderar är Tina orolig för mig …. jag skickar ett SMS för att lugna henne. GÅR BRA ont batteri 8 % …det enda som var sant var att det var ont om batteri. Ser på kartan att det går en liten väg in mot E22:an …efter lite övervägande väljer det alternativet istället för att fortsätta på denna smala väg 210 med risk för mötande bilar som inte ser mig.

Den lilla vägen är 4 km lång och jag kan säga att jag inte ser något men kan skönja vägen och bara hoppas det inte finns potthål och andra avgrävningar och är väldigt glad när jag kommer ut på E22:an

Väl ute på E22:an ser jag till mig glädje att här är det målat med en kraftig vit linje … bara att följa den mot mål …bara 25 km kvar och klockan passerar midnatt. Man kan ju fundera på hur mycket energi man har kvar så här sent på en dag … men jag känner att nu går det åt rätt håll …jag dunkar på med hög fart mot Valdemarsvik. Varje gång det inte är några bilar kan jag glida ut mitt i E22:an … känns säkert och bra och jag känner mig stark och pigg igen …humöret är på topp och jag slipper bo i skogen och regnet upphör….kan det bli bättre.

Den sista timmen ned mot Valdemarsvik är som den sista etappen på Vasaloppet, man är död men man stretar på i alla fall och när skylten Valdemarsvik dyker upp är det ju som att staka in i Moraparken, åker ned mot Valdemarsvik och tar upp telefonen för sista gången 5% kvar och ser att jag nu inte har långt kvar till stugan och när jag stakar mot den tänker jag att jag fixade det och det gjorde jag 01:26 skickar jag SMS till Tina ”Framme det gick bra i mörkret puss” Får till svar Sov gott.

Väl i stugan tog det inte många minuter innan jag sov gott, hinner dock regga i funbeat 23,5 mil på 12:46 h …. Snitt 18.13 km/h

Vad gick åt:

En stav

En GPS klocka

2 Köttbullsmackor

4 l vatten

2 l Coca Cola

1 Bic Mac Co plusmeny

4 st powerbars

Dagen efter åker jag vidare mot Tindered där jag vart upp plockad av Tina med hennes föräldrar, en kort resa på 4 mil och en seg kropp men inga krämpor.

Avslutade med ett bad …skulle jag inte gjort la GPS klockan på biltaket och glömde den där …det kom jag på när vi hörde något konstigt rulla över taket.

Så om någon har vägarna förbi där kan ni hålla ögonen öppna efter den 😉

Fått många hejarop på Facebook och funbeat och många tycker man är en idiot, tror sanningen finns någon stans där emellan … ett kul minne och jag är stolt att jag gjorde det. Jag hoppas Ni kör ett eget äventyr.

Tack skall Ni ha –

Tommie Alias Humlan

En humla skall inte kunna flyga fysiologiskt – Tommie skall inte kunna staka så klen han är….