Årefjällsloppet – skördade sina offer

Vi var många från vår klubb som ville besegra Årefjällsloppets brutala stigningar, detta år skulle dock banan vara något mindre kuperad men liksom som alltid så förändrades banan till att återigen ha en riktigt tuff banprofil dagen innan start.

Men som sagt vi var ett stort gäng från klubben och det är väldigt trevligt att få umgås med alla särskilt som vi på denna tävling bor fantastiskt fint intill Åresjön i toppmoderna lägenheter som vår reseledare Helena fixat. Resan upp är lång men iom att vi har hela dagen på oss så är det kaosartat lugn över det hela, trivs man att prata valla spannkurvor pulver uppladdning taktik rillar klister rull eller kallvalla med likasinnade så har man hamnat i himmelvärlden …. jag kan ärligt säga att jag mår som bäst på sådana här resor. När sedan Helena och Maria ordnat med mat och frukost så blir vi som ett väloljat team och jag undrar ifall de etablerade långloppsteamen har det mycket bättre, tror inte det ?!?!

Nu valde de flesta i vårt gäng att ladda dagen före loppet med glidtester och lite mysåkning i Vålådalen och jag kan säga är man så där lite förtjust att röra sig bland den yttersta världseliten för en dag då är det här man skall vara. Alla var där och vi, jag själv tog mig mod att fråga Justyna Kowalczyk ifall hon väl förberedd på morgondagens utmaning på min knaggliga engelska och fick ett klockrent svar … YES … ja mer utömmande än sådant svar behövs ju inte …. själv hade jag nog svarat. – Vet i fan, asså formen har inte varit så bra … har tränat för dåligt och känns som en förkylning kan vara på G. Vi borde nog lära oss av de bästa …. och bara svara JA!!!

Ni som inte var med kanske inte fick någon klar bild av väderprognosen för loppet, men den var allt annat än optimal. Jag själv som hade hoppats på strålande sol på kalfjället fick tji. Nu var det en prognos med massa nysnö och någon minusgrad innan start och kraftig vind på fjället och det skulle bli varmare under dagen, så förstå vallaångesten som vart i vårt gäng som skulle gå med fäste.

Men på kvällen var alla klara och skidorna hade både pulver och rill samt en blandning av klister och kallvalla och vi laddade magarna med god lasagne…………..så i morgon var det dags …..när det tjöt och ven som mest i runt husknuten fick vi mail om att man nu gjort om banan igen….vi skulle slippa en slinga uppe på kalfjället …så nu vart banan bara 49 km ….lätt 😉

Tävlingsdagen

Vi tog bussen upp till starten som gick från Årefjälls Torg … vi tog den första som gick 06:30 och alla i vårt gäng kom med på den, dvs ett taggat gäng som inte valde sovmorgon och väl framme möttes vi av ett tomt startgärde och kunde lägga ut våra skidor längst fram bakom eliten ….här finns liksom inget Vasaloppshets …. Vet inte vem som var mest hetsig i vårt gäng 😉 …men kändes bra att stå där.

När sen starten gick så kom vi alla iväg på ett bra sätt, det var inte några fina spår i nysnön utan snarare ganska sladdrigt men lika för alla dvs dåliga spår så man verkligen fick kämpa med balansen särskilt i det jobbiga Lathtispåret men det klarade nog alla på ett bra sätt, det var sen när vi var på väg mot Ottsjön som den stora massakerna i loppet startade. Jag har aldrig varit med om att så många i vårt gäng fick så mycket trassel.

Det började mest illa för Lasse som körde ned i en grop som låg farligt tight en kurva som togs med fart, han stöp så illa att han bröt staven och fick en spricka i nyckelbenet och fick bryta loppet där och då och transporteras till Åre sjukhus, om jag förstått rätt så körde Axel ned i samma grop och bröt en stav men kunde fortsätta med en mot Ottsjö för stavbyte. Även Pelle stöp i en av kompressionsbackarna …där var det många som famlade efter balansen men han stöp och slog axeln ur led och fick senare bryta.

Vi andra som överlevt skulle nu försöka överleva att ta oss uppför branten i Ottsjö och det gjorde vi, men här var det min tur att vurpa och jag bröt ”bara” staven … fick staka vidare med en halv stav mot Trillevallen men fick bitvis lite draghjälp av Både Göran och Stellan som passerade … Trillevallen, passande namn föresten … för här någon stans stöp Maria på ansiktet så hon vart lite skrapad i ansiktet ..men gick ändå bra … kunde gått värre.

Var det då någon som det gick bra för … jo både Linda och Göran klarade av svårigheterna utan problem och vart våra snabbaste åkare.

Själv sa jag redan förra året aldrig mer det här loppet och så säger jag även nu i skrivande stund men vi får se vad det blir nästa år …. För jag tror att alla som var med ändå tycker denna tävlingshelg i Åre har så mycket positiva signaler utöver själva loppet 😉

För efter loppet så var det väldigt trevligt att gå ut på stan i Åre och käka och mysa och ha det toppen med gänget.

Så missförstå mig inte … detta är något ingen bör missa. Det är ett lopp för de tuffaste av tuffaste och det är vi ju alla i klubben och det är OK med Lasse …. han är snart åter om han bara får tag på en stav igen.

Även Tina körde i Åre då 3.0 mils loppet, nu fick jag förmånen att se henne klämma den sista backen med en teknik som jag själv bara kunde drömma ha haft i mitt eget lopp.

Mors

Tommie

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar