Årefjällsloppet 2014
Tog nattåget upp med Tomas på torsdagskvällen. Delade kupé med en trevlig kille från Älvsjö som kan bli klubbmedlem.
Det blev mycket skidsnack och träning som vanligt när man är på till tävlingar. Vaknade på morgonen med nackspärr.
Inte helt optimalt men det kändes inte som det skulle påverka åkningen. Vi klev av tåget vid åtta tiden och gick direkt ner till Holiday Club hotellet.
Vi hade optimerat för enkelhet. Hotellet ligger precis vid målgången samtidigt som bussarna till start går från parkeringen. Enkel logistik med andra ord.
Efter lite frukost gick vi ut och tittade på målområdet. Strålande sol med stenhårda spår efter nattens minusgrader. Det var i stort sett vindstilla dessutom.
Minusgraderna förvandlades snabbt till plusgrader då solen låg på.
Vi tog bussen upp till Björnen för att testa lite vallning och glid. Burkvallan som var tipset till fredagens 3.5 lopp fungerade inte alls. Spåren mestadels blöta med hårdare partier i skuggan. KR22 universal blandat med KR40s verkade fungera rätt bra men det var väldigt varierande förhållanden. Efter en skön fika i solen blev det tillbaka till hotellet för en eftermiddagslur.
Startmorgon. Ingen av den hets som gäller vid öppet spår och vasaloppet. Lugn frukost vid halv sex för sedan av mars med bussen till starten. Väl framme vid starten var det heller ingen stress med att lägga skidor eller dylikt. Tid att testa valla och göra eventuella ändringar. Eftersom jag inte körde förra året blev jag visad plats i led 3. Det kändes inte helt rätt så smög mig in i led 2.
Starten gick. skulle smugit mig in i led 1. Edsåsdalen är inte lika lämpad för mass start som ordinarie starten är. Det blev väldigt trångt med uselt tempo dom första kilometrarna. Det leder ju till att man kör lite för ryckigt och ödslar en massa energi för att komma om folk. Första kilometrarna var det lite upp och ner. Dom fina fasta spåren var som borta och det var med halv blöt kramsnö. Fästet var ok men man fick kämpa för att få fast skidorna. Efter en stund blev det mer en lång uppför hela vägen upp på fjället. Blandade diagonal med stakning där det inte var så brant för att växla lite.
Väl uppe blev det plattare. Fortfarande lite ner och upp innan den långa utförslöpan började. Många av backarna hade bra spår rakt utför som slutade i en kurva. Även om snön var mjuk hade jag inte tillräckligt bra teknik för att våga stå på helt utan fegbromsade lite. Dom som kunde åka rakt ner kom förbi med en jäkla fart. Lyckades hålla mig på benen hela vägen ner vilket var plus.
Nere vid rundningen var spåren i stort set borta och hade ersatts av mosiga blöta och sladdriga spår. En mindre klättring upp till Hensjön. Hade väl inte varit så märkvärdigt om spåren varit någorlunda fasta. Viste att det skulle bli motvind över sjön så la mig i rygg på ett par gubbar med hyfsad fart. Lyckades hålla rygg hela vägen över sjön. Efter Hensjön börjar stigningen upp till en kraftledningsgata. Hade åkt med en kille över sjön och vi höll tempo tillsammans upp och genom alla småbackar utmed kraftledningsgatan. Efter kraftledningen viker det av in i skogen med kortare partier av mer lätt åkt terräng för igen gå på med kortare backar och sax backar. Det var rätt segt i benen när utförslöpan ner mot Duved började.
Det är ca 3 kilometer utför mot Duved och en fallhöjd på över 200m. Inga svåra kurvor bara svag höger hela tiden. Som tur var hade solen gjort spåren lite långsammare. Hade varit läskigt att åka i isiga spår nedför den backen. Samtidigt som pulsen gick ner steg syran i benen av att stå i fartställning. Var otroligt tum när man skulle börja staka och diagonala igen. Det var en och annan stigning innan Duved kontrollen men mest nedför.
Spåren efter Duved var fina då dom mestadels legat i skuggan. Det var rätt lätt stakat och fästet fungerade bra. Körde med min kompanjon och det gick inte fullt men anade att det skulle bli tungt över sjön sista biten. Det började komma ifatt folk bakifrån så försökte hänga på en som hade lite bättre fart i stakningen. Det gick inte riktigt utan hamnade lite i ingenmansland. Farhågorna var rätta. Väl på sjön byttes spåren mot vattenmättade grunda spår som sög något fruktansvärt. Energin minskade snabbt och sista två var hemska. Som tur var hade vi vinden i ryggen.
Efter lite att dricka så kom färgen och livslusten tillbaka. Det är något helt annat att köra lopp som går över fjällen på det här sättet. Dom långa stigningarna gör att man måste hålla ett annat tempo helt enkelt. Åtminstone för mig.
Jag var som sagt inte ensam från klubben. Tomas och Tom körde också. Tomas hade varit sjuk en längre stund innan och kände sig inte direkt toppad inför loppet. Både Tomas och Tom la på fel valla så dom vallade om vid varvningen. Tom la dessutom på en vurpa några kilometer innan varvning och bröt staven. Som tar var det mest nedför tills han kunde få en ny. Tycker det var starkt kört av båda med tanke på omvallning och stavbrott.
/Yngve