Cykelvasan 2012
Cykling för mig har alltid varit en alternativ träningsform, samt nu också rullskidor.
Jag har alltid kallat mig löpare, men tyvärr har skador gjort att löpningen har minskat med åren.
Fördelen är nog att variation i träningen gör att man slipper en del skador.
Har cyklat ett antal Vättenrundor, 300km, och även MTB-Vättern när den fanns, samt Finnmarksturen.
Nu på senare tid har jag även cyklat en del MTB-Lopp, så som Lida Loop och Hammarby Hill.
Jag tänkte att jag skulle cykla Cykelvasan, mest för att jag har åkt Vasaloppet,
och att det kunde vara kul och uppleva skillnaden mellan skidor och cykling.
Försökte anmäla mig till 2011-års lopp men fick inte plats, men 2012 lyckades jag anmäla mig,
trots denna anmälnings hysteri som råder i alla stora lopp för tillfället.
Fördelen med att vara anmäld tidigt till ett lopp är att man har tid att förbereda sig för loppet.
Min träning har gått ganska bra, hade i våras en envis förkylning,
och efterdyningar av den kändes som någon typ av astma, hade svårt att andas ordentligt.
En vecka innan Cykelvasan cyklar jag Roslagsleden.
Grissleham till Norrtälje och märker att vevlagret på cykeln glappar oroväckande.
Så det gällde att hitta en cykelreparatör snabbt, hittade en i Norrtälje som kunde fixa ett lager från Tyskland.
Han monterade det till samma dag vi skulle åka upp till Sälen.
Min flickvän och våran 9-åriga son hängde med upp som supporters.
Dagen före loppet skulle vi prova på lite försiktig downhill i Lindvallen, kanske ett lite dumt beslut,
men grabben vill göra något kul och jag ställde upp.
I sista åket slinter jag till på trampan och ramlar olyckligt.
Jag får en sten rakt in i lårmuskeln och styret i sidan på bröstet, och det gör fruktansvärt ont.
Efter detta fall tror jag att det inte kommer att bli något cyklande dagen där på,
men med ispåsar och smärtstillande medicin så går det att cykla.
Att gå eller springa gör väldigt ont tur att det är ett cykellopp! Så till start kommer jag.
Första biten är precis som Vasaloppet på skidor uppför ca 3km, inte samma backe som skidloppet utan lite öster ut.
Det känns bra lite stelt i benet och minsta lilla grop känns i bröstet.
Till Smågan går det fort, mest grusväg och vill man köra om håller de flesta till höger.
Mångsbodarna passeras och jag har en snitt fart på 27km/h, helt ok så här långt.
Till Risberg är det en lång uppförsbacke ute på asfaltvägen.
Här börjar ben kännas lite sega, men efter backen blir det nerför och återhämtning.
Vägen till Evertsberg är lite roligare, det växlar mellan stigar och grusväg.
I Evertsberg väntar mina supporters och hejar glatt så jag får motivation att cykla vidare.
Tar några gel och får upp blodsockret, det räckte nästan till Oxberg, backarna innan kontrollen är långa och vill liksom aldrig ta slut.
Det känns som en befrielse när högsta punkten är nådd.
Nu är det bara 30km kvar men benen är inte som de brukar, har kramp känning får kämpa för att benen ska trampa sista biten.
Passerar Hökberg tänker att här gäller det att inte stanna.
Jag tar lite sportdryck och trampar vidare, ser på cykeldatorn att medelhastigheten har sjunkigt är nere på 23km/h,
tur att det är mest nerför till mål.
Kommer till Eldris, tar kaffe precis som när jag har åkt Vasaloppet, nu är det bara de sista 9 km kvar.
Kilometrarna går förvånansvärd snabbt och rätt som det är så är man på camping platsen och målrakan hägrar.
I mål hamnar man i en utslussnings kö får medaljen och dricker någon form av återhämtningsdryck från Enervit,
kan ta en klunk, fy fan va äcklig! Äter en Snickers istället.
Hittar min son och flickvän, trevligt att ha någon som hejar och gratulerar en under och efter loppet.
Ja, då ska man bara hämta överdragskläderna innan man blir kall. Var är utlämningen frågar jag en funktionär.
Han säjer det är utan för stan, förbi campingen jag tänker att han måste skämta, men en halvtimme senare står vi i kön till klädutlämningen,
står och står jag ligger mest med fruktanssvärd kramp kan inte sträcka ut benen.
Verkar som det oskadade benet har fått jobba mest.
Målet var att cykla under fyra timmar men jag är nöjd med 4tim och 15min, med den smärta i ben och bröst jag haft under loppet.
Summering av loppet blir en lättrampad MTB bana, kul och passera de klassiska kontrollerna när det är barmark,
loppet är väl arrangerat förutom en viss överdragsklädutlämning.
Nu är det dags att tacka för arrangemanget och åka hem för rehabilitering.
Ses igen om jag hinner anmäla mig.
/Lasse Pettersson
En film från Cykelvasa 2012 av cykelvasan.
http://youtu.be/5QTPFim96bQ