Så bar det iväg igen. Suget var väl sådär efter att ha kollat vädret där termometern låg och tryckte på 8-9 grader på dagarna. Biljetten var ju bokad så det var bara att ge sig iväg. Väl framme var det mycket riktigt dåligt med snö eller rättare sagt ingen snö als. Snösträngen där loppet skulle gå ringlade sig genom dalen och såg väldigt tunn ut från bilen. När man väl stod i spåret var det inte så smalt.
Ryktena spred sig snabbt vid nummerlappsutdelningen. Om man åker av kliver man inte på igen eftersom det kommer göra så ont. Det hade tydligen varit snabba hårda spår under dagen.
För er som inte åkt loppet så är det några trassliga backar som är smala och isiga. Det är dessutom staket runt om så kör man in skidorna där tar snabbt stopp.
Lugn start på lördagen för att sen göra lite glidtest. För egen del var det katastrof. Skidorna stod still jämfört med Tommies och Tinas. Vad göra??? Tillbaks till hotellet och rilla. Tryckte så grov rill som det gick i speedmaxen och drog en 2mm skärande rill i träningslaggen. Träningslaggen fick lite fart efter det men speedmaxen sög fortfarande fast. Brukade inte ha något problem med speedmaxen men här funkade dom inte så det får bli dom gamlas Fisher skidorna.
Hade sådan ågren hela kvällen om jag skulle staka eller lägga på klister men bestämde sent på kvällen att lägga på klister.
Race dag. Frukost kl 6. Stakade sen upp några km till starten med Tommie. Guuuud vad segt det kändes. Hoppas kroppen vaknar snart. Stod och snackade utanför buren med Tina, Linus, Magnus och Tommie. Tommie försvann in i sin bur och det var snart dags att trängas med de andra.
Stod inte speciellt långt fram och såg Tom skutta iväg som en av dom första ur min gate. Kom ut i andra eller tredje släppet. På startrakan var det betongspår. Jisses har det frusit så mycket under natten? Nej då. Några hundra meter fram började sockret i första backen. Tur att jag la på klister. Hade aldrig orkat staka i sörjan.
Fick ta det lite lugnt i början eftersom det är många ovana åkare även i tredje startgrupp. Det hade redan börjat bli isigt i backarna så man fick vara försiktig utför så man inte trasslade in sig i någon eller något staket. Passerade Tom i en av dom första uppförsbackarna. Klistret satt rätt bra trots lösa spår. Kom ifatt Rock Jonas en bit före vändningen i Canazei. Försökte använda benen så mycket det gick på väg ner i dalen eftersom jag visste att det skulle vara noll fäste längre ner. Kroppen och framförallt magen kändes sådär men tryckte på så mycket jag vågade. Det blev blötare och blötare när vi åkte ner i dalen. Vissa delar var det riktig sorbe. Det var som tur var lite varierande och vissa skuggpartier gled det rätt ok. Hamnade i några bra grupper som höll hyfsat tempo så låg i tåget en lång stund.
Dags att vända tillbaka uppför och sista biten mot backen. Otroligt segt vid själva vändningen med i stort sett bara sorbe. Efter att korsat tillbaka över floden blev det några hundar meter med hårdare spår igen där även vallan bet men det blev inte långvarigt. Så sista kilometrarna till slut backen blev surt före i lätt motlut.
Helt slut stannade jag och la på valla för att kunna ta mig uppför backen. Hela backen är söndertrampad och det är pjäxdjup sorbe hela vägen upp. Orakade inte mer än går första biten. Förutom det lösa föret blev det varmt. Femton grader så svetten droppade från huvet. Sprattlade till lite sista biten där det planade ut lite. Totalt var det inte så dålig tid uppför som jag trodde. Många måste varit trötta.
Som alla långlopp undrar man vad man håller på med men Marcialonga är ett trevligt lopp. Charmigt att åka igenom byarna med folk utmed många delar av banan. Utmärkt langning av dricka och ingen irritation utmed spåret.
Tommie tror jag var den ende i vårt gäng som orkade staka ela vägen upp. Helt otroligt med tankte stavfästet.
Tina på målrakan.
Tommie kommer in för varvning på Val Di Fiemme stadio
Video