En vecka i Ramsau
Vaknar, förstår först inte var jag är någonstans och sedan pirrar det till, inser att idag ska jag få göra säsongspremiär på skidor! Det är den 1 oktober. Rekordtidigt. Vi sätter oss i minibussen som Mattias rattar uppför den slingriga vägen mot gondolen.
Kliver in och försöker hålla våra klistriga skidor så långt från allt som möjligt, inte det lättaste bland 70 personer i en liten gondol. På väg upp försvinner allt runtom i den tjocka dimman. Väl uppe väntar en halkig promenad på isen ned till en slinga där det är dags att slipa på tekniken. Vi får släppa stavarna och med högst tveksam balans sätta igång med diagonalträningen. Vingligt. Hjälp. Men med tips och råd och ett otal övningar börjar det så smått likna skidåkning. I 20 meter eller så, sen kommer flåset ikapp och de 2700 metrarna över havet gör sig påminda… Vi ser inget runtomkring oss och det är svårt att föreställa sig att två dagar senare ska glaciären bada i sol och att utsikten över dalen kommer att vara magnifik.
Att jag på de övre slingorna (som vi överhuvudtaget inte ser just nu) kommer att se såväl Justyna Kowalczyk som Stanislav Řezáč och hela det svenska skidskyttelandslaget med bl a Björn Ferry (som är lätt att känna igen på att han är så lång!). Dessutom kommer jag att få chansen att hänga Kowalczyk en hel slinga, skoj att höjden gör att världsstjärnorna kör riktigt lugnt.
Solen värmer huden, jag känner mig behagligt trött i hela kroppen och snart är det dags att bada i dammen som gränsar mot altanen igen. Bara att glida ned, bikinin är redan på. Ljudet av en minibuss får mig att öppna ögonen och jag ser gänget som kört skidgång uppför Schladmings störtloppsbacke ta sig ut på parkeringen. Om jag tittar ut över dalen ser jag backen som härifrån ser ganska snäll ut men mina ben minns fortfarande såhär 4 dagar senare alltför väl hur det kändes för att jag ska låta mig luras av vyn. 4 km lång och 1100 höjdmeter liknade den stundtals en vägg mer än en backe, min stora tröst under tiden var att jag i alla fall slapp åka nedför den med störtloppsskidor. Euforin efter spurten upp var dock värd precis all svett och träningsvärk som det kostade.
Snart kommer Schladming-gänget ned till SPA-avdelningen och vi gör dem sällskap i en av hotellets många bastur. Snart väntar middagen som serveras av sonen i familjen som äger hotellet, som alltid klädd i läderhosen och som alltid kommer salladsbuffén att följas av soppa innan varmrätt och dessert bärs in. Undrar vad den kommer att bjuda för överraskningar idag, strimlade pannkakor simmandes i buljongen är nog det mest udda hittills, men jag har vid det här laget lärt mig att den med största sannolikhet kommer att smaka utmärkt!
Det är femte dagen av sju på träningslägret i Ramsau i Mattias Svahn och Staffan Larssons regi och viloeftermiddagen har varit skön och välbehövlig. Annonsen om resan lockade med skidåkning på glaciären Dachstein på förmiddagarna och möjligheter till riktigt bra träning, vacker natur och varmt klimat, 20-25 grader i dalen på eftermiddagarna. Jag trodde inte riktigt på att det kunde vara så bra, men utsikten av tidig snöpremiär och teknikträning gjorde att jag bokade resan direkt. Det skulle jag inte ångra. Vi har haft riktig tur med vädret, de första dagarna var dimmiga och lite väl varma för skidor på glaciären men sen kom solen och klart väder, därmed kylan på nätterna och bättre skidföre! Min favoritårstid som tidigare alltid varit vinter är helt klart utbytt nu, SommarVinter är min nya! Skidor innan lunch och bikini efter lunch.
Resan hade ett flexibelt upplägg där de första tre förmiddagarna var teknikträning med Mattias och Staffan, där andra dagen bl a innehöll videofilmning och tredje dagen individuell analys och hjälp. Jag fick ett fint kvitto på att min ökade rullskidträning och teknikövningarna på tisdagsträningarna gett bra effekt på min stakning. Jag fick kommentaren ”Du är för bra för ditt material” av Mattias och en helt vattentät ursäkt att shoppa nya stavar så det gjorde jag! Diagonalen nötte jag hur mycket som helst på glaciären där ett bra knep var att ta häng på någon elitåkare med god teknik och försöka härma rörelserna. Jag länkar till lite teknikfilmer som dels visar hur man ska göra (Mattias Svahn agerar role model) och hur det såg ut i slutet av veckan för mig. Finns en hel del att öva på fortsatt helt klart, men jag kan lova att tekniken blev mycket bättre under veckan som gick! I övrigt fanns det varje dag ett antal valmöjligheter att botanisera bland på eftermiddagarna, t ex stavgång till olika toppstugor, rullskidor av olika slag, löpning i dalen, skidgång i Schladming. Hotellet hade även ett gym och cyklar till utlåning. Det svåra var att begränsa sig…jag ville ju liksom ALLT.
Förutom att det var en riktigt skön vecka med både träning och total avkoppling, trevligt sällskap och god mat så fick jag massa motivation inför skidsäsongen. Inte minst från de trevliga människor man mötte på resan, jag kände ingen innan och det var en perfekt resa att åka själv på. Några av de saker som jag tar med mig inför skidsäsongen 2013 (inga nyheter men kan vara bra med påminnelser..) är:
*Konditionsträning, viktigt att få med överkroppen, man blir ingen bra skidåkare av att bara springa. Det ger bra effekt på kondition men det är viktigt att få upp lokal kapacitet så att man kan utnyttja ett starkt hjärta. Från och med nu bör minst två tredjedelar av konditionspassen innehålla överkropp. Roddmaskin ett bra sätt att köra inomhus.
*Stavgång/skidgång (helst med så många höjdmeter som möjligt) = effektivt och skonsamt sätt att träna kondition på.
*Intervallintensitet: Kör gärna lite längre 6-8minutersintervaller strax under tröskeln. (bättre att få 4*8 minuter strax under tröskeln då det ger mer effektiv intervalltid än 4*4 minuter över tröskeln)
*Träna balans på skidorna!! Utan balans, ingen avslappnad diagonal. Utnyttja nedförslut till att köra på en skida, gärna med stavar bakom huvudet eller ryggen. Träna på att staka på en skida.
*Jobba på explosiviteten i både diagonal (frånskjutet) och stakning (första ”hugget”) och ”vila”/utnyttja glidet sedan när farten är skapad.
*FILMA! Jag fick med mig massor av filmningen och körde sedan egen filmning med några av de andra med telefonerna. Otroligt nyttigt att se sig själv och hur det egentligen ser ut.
*Styrka – bål viktigast. Kör gärna grenspecifikt t ex impulser med maxinsats under långpass.