Ljungsjön runt
Vid kanten av östgötaslätten och de stora skogarna i norr ligger en liten ort –Ljung - som består av ett fyrtal hus, varav ett slott, en kyrka samt en skola. Uti denna metropol hade Linköpingklubben – Noc-Out(!) – arrangerat ett rullskidslopp som gick runt en slags fördämning av Motala ström – Ljungsjön. Banan som gick på små landsvägar var till 2/3 delar förlagd till den platta slätten och till 1/3 i skogen (som faktisk innehöll en skaplig stigning). Eftersom sjön är ganska liten och ett varv endast utgör dryga 6 km kördes loppet om 3 varv på totalt 19,4 km .
När jag läste om detta lopp blev jag eld och lågor eftersom det är nästan i min hembyggd (Motala) där man annars mest rullar på stora hjul, och när vårat KM blev framflyttat var det inte längre någon tvekan: Nu var det äntligen läge att återvända från kungliga huvudstaden och visa vad man lärt sig på rullskidor. Min avsikt var att dominera.
Tävlingsdagen bjöd på strålande sol, 15 grader värme och en ganska hård västlig vind (som alltid på slätten). Redan vid uppvärmningen noterade jag att det fanns oroväckande många deltagare som behärskade alla av apstakningens för mig kända varianter (ie gorilla och gibbonstakning). Nåväl, jag ställde mig i mitten av startfältet, som bestod av 33 st rullskidsåkare med motionshjul, och inväntade. Alltid lika spänt med starter, jag avskyr egentligen minuterna innan start och vill bara vara iväg så fort som möjligt, för att slippa vara nervös…. Till slut gick starten och vi var på väg, rakt in i motvinden över ”slätta”.
Tempot var alldelles för högt för att hålla i 3 varv för mig men det fanns bra ryggar att suga sig fast. Allteftersom varven avverkades fick jag allt större problem att hålla mig i baksuget på slätta då gibbonstakningen sög fett mycket must ur mig i motvinden. I stigningarna tog jag igen lite av vad som förlorats (tack masmo och högdalensbackarna) på platten men i längden var det för mycket platt och för lite uppåt för mig men en bra anledning att köra långa tränings pass med apstakning på svaga motlut fick jag. Slutligen så hamnade jag dryga 6 minuter efter segraren i mål:
Vilket knappast kan anses som dominans från min sida. Tröst i efterhand var att få reda på att startfältet innehöll många duktiga skidåkare bla 3 st från VL elit och 3 st från VL1 enligt ryktet och att jag med min blygsamma 13 plats var först bland oldboys dvs 60-talister och äldre.
Nu funderar jag på att köra mera rullskidlopp i det fagra östergyllen redan i oktober då man ordnar Oneway cup med bla 2 deltävlingar på motorbanorna Mantorp Park och Sviestad. Banracing kanske kan va nått?
Hälsningar
Axel Ståhlbom (som tillskillnad från Axel von Färsen d.ä inte ännu vilar i Ljungs kyrka)