Årets öppet spår börjar redan på fredagen. Pastaladdning och carbo-drinkar. Denna fina blandning gäller även under lördagen och söndag fm. Söndag. Lämnar barnen på stationen (de ska till farmor och farfar i Skåne), hämtar därefter Yngve och färden mot Mora inleds. Vi åker över Gävle, det är lite längre, men man kan köra i full fart. Vi pratar träning, valla och teknik i 3 timmar. En riktig kvalitetsstund.
Nästan framme i Mora fastnar vi i en kö som är 3 km lång. Paniken sprider sig. Ska vi hinna lämna in skidorna i tid? Vi hittar några smygvägar och kön passeras på bästa sätt.
Skidorna lämnas hos Dan Marsh som också vallar Jörgen Brinks skidor. Yngve satsar först på mellan-varianten, men då jag väljer att köra dyrvalla så kan inte Yngve ge mig det lilla övertaget så han slår också till på dyrvallan. Pulverglid. Fäste = klisterspray, blå swix och två lager magnar dalen. Hoppas det blir bra. Vi väljer både att ha lite kortare fästzon för det känns som om det ska bli betongräls!
Efter detta går vi ner på byn, hämtar ut nummerlappar, träffar Tomas, tar en fika, träffar Geoff och bunkrar lite frukost. Därefter åker vi till stugan vi ska bo i.
Somnar 2030 och vaknar 0200. Frukost, ombyte och därefter ner till bussen som tar oss till Sälen. Träffar Tommie och får bra plats relativt långt fram. Det känns bra. Minus 10 och hårda spår. Det här passar mig. Levande kraften (85kg) kommer att gynnas av snabba spår.
SRKs vinterstudio träffas i Stadium-tältet och har lite försnack.
Dags för start. Kommer i väg bra. Ser hur Tommie sticker på vänstersidan och hänger med tillsammans med Yngve. Första backen går bra. Fästet är inte 100%-igt, men helt ok. Kommer upp på platten och här går det undan. Underbart. Hög fart och en positiv känsla infinner sig. Kör tillsammans med Yngve och Tomas till Smågan. Tomas ska byta handskar i Smågan och jag vevar iväg själv och tänker att de lär komma ifatt, vilket de också gör. Bra tid också i Mångsbodarna (ca 5.35-tempo). Livet leker!
Sen kommer snön …
Det blir tyngre och i uppförsbackarna börjar min dåliga teknik avslöjas. Det blir allt tyngre och tyngre. Glädjen övergår i en känsla av ”det är inte så viktigt att åka snabbt, njut istället …”. Går i väggen upp till Oxberg (tappar 17 minuter jämfört med förra året), ont i armarna. Hemskt!
Får lite nytändning sista 10-15 km, men får inte upp farten. Snö och motvind. ”Aldrig mer” hinner jag tänka. Går i mål på 6.23 och på ungefär 370 plats (199a förra året). Nöjd att det är över, men missnöjd med min insats. Trodde att det skulle gå bättre.
Tar bussen till ombytet. Träffar Tommie, Yngve och Tomas. Glada grabbar så missnöjdheten försvinner. Nytt år nya tag!
Åker hem via McDonalds och kommer hem vid 7-tiden. Min fru kommer med glada tillrop om att det var väl bra att jag åkte loppet … Om hon bara visste hur det svider att komma efter Yngve och grabbarna J