Mitt öppna spår
04:30 Klockan ringer det är dags att gå upp för att köra Öppet spår måndag.
Målet är uttalat att nå 5 h och vara topp 20, vet inte varför jag sätter press på mig själv men gillar att ha ett mål att jaga.
Den som känner mig vet också att jag alltid är nervös inför att tävla, känner mig ofta sjuk inför loppen och har flera gånger drabbats av konstiga åkommor som aldrig inträffar på träningar.
Det blev ju inte bättre av att oroa sig för SMHI:s väderprognos som lovar snö längs banan om man inte åker fort. Hur vallar man då, valde att vänta med fästvallan in i det sista för att göra ett bra val eller kompromiss, jag valde att tro att jag skulle köra ifrån snöovädret.
Jag vallade med KR30 dvs skarklister täckt med VR 45 tre lager och ett lager VR40 för att det skulle vara kallt i starten.
Tina skjutsade ner mig efter att ha ätit lite fil och mackor, har svårt att äta när jag är nervös.
Kom ned till starten vid 05:30 och bad Tina vänta så jag hann testa skidorna, var orolig ifall jag skulle ha något fäste då spåren var stenhårda. Gled ned för en backe och provade uppför och hade grymt bra fäste, YES. Gled snabbt ned igen och kände att det högg lite under skidorna, NEJ…
Nu byttes glädjen att ha fäste till oron att ha vallat för mycket fäste, men det fick funka tyckte jag då det brukar försvinna valla längs loppet.
Lämnade Tina med en puss och fick ett lycka till.
Körde bort till starten och de första jag träffar är Yngve och Fredrik, jag inser att världen är väldigt liten 6.500 startande och de första man stöter ihop med är dem. Sen inser jag att det kanske inte är så konstig då vi alla jagar för att stå så långt fram som möjligt i starten. Vi lägger ut våra skidor i startspåren som de första 200-300 tror jag, det känns bra.
Sedan beger vi oss till Stadiumtältet för att inte frysa innan start, där träffar jag Tomas också det första jag gör (otroligt). Det känns väldigt bra att få skoja av sig nervositet med dessa killar, de liksom har ett lugn över sig som inte jag har. Men de är ju rutinerade tänker jag, men de visar sig att jag med mitt 11:e Vasalopp bör vara den mest rutinerade.
Men idag känns det faktiskt bättre än åren innan, behöver bara gå på toa en gång innan start. :-)
De som sett mig tävla vet också att jag brukar klä mig varmt, orolig för att frysa. Men nu ville jag köra i klubbtröjan så att logga för rullskidklubben skulle synas bra. Chansade och körde med bara underställ och en lite tjockare tröja med klubbtröjan ovanpå och hoppade över västen. Funkade kanon frös inget och var torr när jag kom i mål.
Efter lite uppvärmning går starten och tanken jag haft att ta det lugnt i starten innan är som bortblåst, jag ser en lucka ut till vänster och kör bredvid spåren om 150 personer på en glashal yta så att jag ser ut som bambi på hal is, men jäklar vad det går.
In i backen känns placeringen bra och jag kan åka som jag önskar uppför backen med mitt fäste, tar det faktiskt lite lugnt i alla fall.
Väl uppe på toppen, när man kan staka på känner jag att jag inte har något superglid men jag åker om alla i alla fall. Men efter bara någon kilometer blir spår åter igen som betong och farten ökar så det känns som jag susar fram.
Jag åker ikapp klunga efter klunga svischar förbi Smågan och det känns som glidet är super, allt man investerat för att få optimalt glid känns som det vart värt varje krona, jäkligt skön känsla. Tack Björne du har lyft min vallningsteknik.
Allt flyter på och jag hittar nu klungor som jag kan samköra med. Efter 3 mil undrar jag om jag åker för fort, ligger väl under 5 h men känner inget obehag all stakträning på Trehörningen känns som det har gjort susen.
Men efter halva loppet börjar det snöa lite lätt, inget som påverkar skidåkningen med det håller i sig, så efter Oxberg känns det som handbromsar ligger i, stakar ändå men känner att pulsen ökar. Blir som tur var omkörd av en kille som vi kört om innan. Han kör mellan spåren och vi inser själva att det är där vi skall ligga, vi får upp farten igen.
Hökberg: Bli orolig för det går långsamt långsammare spelar nu inen roll vart man åker mellan eller i spåren, tittar på GPS:en och ser att jag ligger på en snittfart 18 km/h (som måste hållas för att klara 5h) och inser att det nu kommer bli tufft om inte omöjligt att nå målet 5h.
Kroppen känns bra och jag kan fortfarande staka men känner dock att milen börjar göra sig påminda.
De sista milen jagar jag för att slå mitt personbästa på 5.14.
En härlig känsla är det sedan att gå över mållinjen på 5:09, får genast en mick i ansiktet och intervjuarna undrar ifall jag är nöjd med dagen lopp. Jag säger att jag är glad att gå under 5:10, flyttade om mitt egna mål då det började snöa. Han undrar också vad jag gillar mest åka skidor eller rullskidor då de sett att jag åker för rullskidklubben.
Jag svarar att en sådan här dag är det superkul att åka skidor men att åka rullskidor är fantastisk kul att åka det med.
Efter loppet är det kul att prata med dem man åkt med och deras upplevelser, åker bussen för att hämta ombytet, en kille kommer springande med väskan, Han måste kunnat läsa min nummerlapp på 300 meters håll, vilken service. Skönt att byta om duscha särskilt som man är tidigt i mål då får man sitt plats och varm dusch. Något jag kan tipsa alla om.
Hinner svara på alla SMS gratulationer för en bra insats från alla fantastiska kompisar. Sedan kommer glada Yngve och Tomas som har gjort bra lopp och efter det kommer en roligt missnöjt glad Fredrik in och svär för att han inte riktigt fick till det tycker han, men det tycker jag. Han har jobbat för mycket medan vi andra struntat fullständigt i att jobba ;-)
Jag är nöjd även fast jag inte nådde 5h, det skyller jag på vädret. Att jag inte kom topp 20 beror ju på att de andra var bättre. Jag fick till ett superlopp och slog mitt egna rekord.
Med andra ord en härlig dag med ett fantastiskt trevlig service och arrangemang.