Stafett Vasan inkastade i sista sekund…. Snabbare än snabbast
Tomrummet efter att ha åkt öppet spår på måndagen är nog en upplevelse som jag delar med många. Man tänker att nästa år skall det minsann gå ännu fortare. Men att det skall vara ett helt år till dess. Man skulle vilja göra om det varje dag när det är så fint som det är nu.
Torsdag: Solen strålar och det är perfekta prognoser för kommande dagar resten av veckan, man saknar som sagt Vasaspåren. Men, men ….. plötsligt så dundrar det in en folkabuss till grannhuset bredvid. Det visar sig vara en grupp från NCC som skall köra stafett Vasan dagen efter. De lyckas köra folkabussen ned i djupsnön vid huset så att vi får bistå lite grann att få upp dem. De tackar för hjälpen och undrar ifall vi åker längskidor och blir glada då Tina och jag svara ja. De undrar då ifall vi inte kan ställa upp för dem då de är 2 man kort till sina lag. Vi funderar lite och beslutar oss att hjälpa dem i denna svåra stund.
Det visar sig vara ett gäng från Helsingborg som inte åkt alltför många mil på skidor innan detta äventyr. Vi utrustas med deras företagskläder, för Tina som själv jobbar på NCC är det inga konstigheter och jag har inte heller så svårt att köpas över till laget då det är fina skidkläder vi får.
Kul att höra deras förberdelser, de har lyckats åka några mil på den snön som även kommit nere i södra Sverige. Vi bestämmer också att Tina och jag skall köra varsin startsträcka i de båda lagen detta för att få till logistiken att funka.
Kvällen styrs om till att valla skidor igen och direkt så kommer hetsen över en igen, jag börjar nu snarare njuta av denna känsla särskilt som sträckan inte är 9 mil utan 2.4 mil från starten till Mångsbodarna. Det skall bli riktigt isigt då det faktiskt regnar på kvällen som sedan fryser på under natten. Vi gör rent Tinas skidor och lägger på klister KR 30 täckt med burkvalla VR45.
Fredag: Vi kör ned till starten vid åtta på morgonen och starten, vi hamnar bland de 500 av de 1500 i starten skulle jag tro. Vi hinner prova fästen i startspåren och det är lika med noll i isspåren. Vi tar på lite mer klister KR30 och då får vi lite fäste.
Jag tänker innan start då jag står där med Tina och alla gympandes, att i dag skall det bli skönt att åka, inge hets, inget att oroas för bara njuta. Vårt lag skall ”bara” ta sig i mål är ambitionen för laget.
Skall bara ta det lugnt.
3 minuter kvar till start: Några åker förbi mig i mitt ytterspår, först blir jag lite arg men så lugnar jag mig då det är ju ingen alvarlig tävling, men det byts fort till hets. Jag åker också fram vid sidan av alla och står nu bland de första, varför gör jag så!?
Det är väl ungefär som att åka på Esingeleden och någon tränger sig före, det brukar räcka för att hornen växer. Den skall man ”plocka” tänker man …..
Starten går: … och med den alla tankar på att ta det lugnt, ger mig ut till vänster som på Öppet spår och dunkar på som de allra värsta rullskidpassen. In i backen som är såphal, inget fäste att tala om.
Saxar uppför i den första knixen i högt tempo som nog ser riktigt fult ut, halkar vinglar och frustar.
När det planar ut stakar jag istället, det känns som det tar mindre på armar och ben än att vingla runt utan riktigt fäste, många ramlar och trasslar då de har samma problem som jag.
Men jag lyckas riktigt bra tycker jag att faktiskt staka uppför 80 % av backen, men det berodde nog på att glidet var grymt. Körde inte fort men i lagom tempo med de andra vilt flaxande runt mig.
Upp på toppen känns det lite mört i armarna men kändes ganska snart bra att staka på i hög fart, jag tycket att det gick fort i måndags men idag gick det sjukt fort.
Jagade ikapp ett gäng där jag sedan hade full upp med att bara haka på, vi passerade Smågan på 35 min. De drack jag skippade det för att nå fram och haka på nästa grupp framför mig.
Detta gäng körde jag sedan med till Mångsbodarna och det gick verkligen fort, faktum är att jag på denna del av banan åkte fortare än självaste Jörgen Brink. Snittet var nästan 25 km/h och vid ett tillfälle så svängde spåret, det gjorde inte jag men jag höll mig på benen och kunde åter ansluta efter en vinglig färd vid sidan av spåret.
Vid Mångsbodarna växlade jag som lag nr 50, då skulle utförsbackarna börja. Undra hur det hade varit att åka utför dem idag. Ursch ….
Laget kom på placering 522 och körde på 6:06:40 och de andra i laget gjorde bra ifrån sig med, kom 999 på tiden 7:05:52. Många vurpor i backarna till trots. J
Väntar in Tina som också kört bra och fått njuta av att tokstaka på myrarna.
På vägen tillbaka följer vi laget via telefon och förstår att de får en fantastisk dag i spåret. På kvällen kommer ett lyckligt gäng tillbaka och vi får ta del av deras lycka och får egna medaljer och de skulle komma tillbaka nästa år igen.
En lyckad dag, tack NCC gänget som naturligtvis skulle passa in i vår rullskidklubb så positiva de var.